Stulna minnen.

Like a passage of light

Betongstad

Everything may seem to fall into place.

She said boy can I tell you a terrible thing?

Och så går det

Här går jag och lever, bara för att snart dö

Jag kämpar och försöker, och kanske lyckas, och hoppas och sliter och offrar och önskar och tror och litar på människor och tänker att kanske människor kan förändras.

Men allt leder alltid bara till ingenting.

Människor är alltid de människor som de är och kommer aldrig att förändras.

De kommer alltid att ljuga, göra en besviken, ha för höga förväntningar på en som man aldrig kan leva upp till vilket enbart leder till besvikelse hos dem. De kommer att skrika och gapa och hata och anklaga, sätta upp regler som de inte själva lever efter. De kommer att diskriminera och favorisera och välja, eller snarare välja bort, och det kommer alltid vara jag som blir bortvald.

För varför ska jag göra något?

Varför ska jag fixa och kämpa och blöda och gråta och lida när ingen annan gör något?

Varför ska jag leva i detta kaos.

På denna plats som Gud verkar ha glömt.

Där människor gapar och slåss och krigar och fördömer och hatar och gråter.

Där människor äter upp min choklad, gör sönder mina hörlurar, förstör min sommar, hindrar mig från att leva mitt liv, säger att jag är fel och dålig och ful och helt enkelt aldrig tillräckligt bra. 

Jag kan ha högsta betyg i alla ämnen, men jag är inte tillräckligt smart.

Jag kan vara världskänd supermodel, men aldrig tillräckligt vacker.

Jag kan vara rik, och begåvad, och lycklig och förälskad och stolt och nöjd.

Men jag är aldrig tillräcklig.

Jag är alltid misslyckad.

Och äcklig

och ful

och fruktansvärd

och förstörd

och inte en sån dotter man ville ha

För man ska inte vara annorlunda eller utmärka sig på något sätt. Man ska vara en grå prick i dimman.

Fattig och eländig och allmänt efterbliven

Socialt inkapabel

och dålig.

Att sedan leva med den ständiga rösten i bakhuvudet som säger att vad jag en gör kommer det aldrig räcka till. Och veta att min släkting hängde sig i garaget (självmord går tydligen i släkten, vad bra det känns nu!), jag vet inte ens vad jag ska säga.

Men det är inte alla småsaker,

som när de alltid väcker en när man har sovmorgon, föstör mina papper, repar min kamera och allt sådant.

det är principen och hela iden att det är okej att förstöra mig

När alla dessa småsaker vävs ihop till en ond matta som kväver mig, då blir det svårt att andas.

svårt att leva. 

With my body and soul

'Cause I've had the time of my life

And I've searched through every open door

'Til I found the truth

And I owe it all to you.

Crazy, cause you're all I'm after.

It's a pleasure, It was nice to have met you.

And I'll remember

To never forget you.

So hello there,

How are you, amazing

It's nice to finally meet you,

Been patiently waiting,

Been waiting just to see you,

To tell you I dreamed you,

Now I found you

so call off the search

Cause I found my stranger.

"Jag vill ha din ryggrad här

Fäst den i mig

Jag är alltid tryggast när du är

en liten bit ifrån

En rörelse i ögonvrån..."

kräm kan betyda många saker

det kan vara kent

eller så kan det vara något man äter

eller så kan det vara något man kletar in sig med (euuuuw)

Eller så är det något man gör 3 dagar under sommaren

något som nästan får en att åka dit av kontrollanterna

något som gör att man får VÄÄÄÄLDIGT ont i höfterna (ja, jag börjar bli gammal)

starten på något nytt och fantastiskt

något som innehåller en massa kultur

och fina människor

(och snygga människor, förlåt)

och underbara dagar

och skratt

Och fantasi

och fantastik

och alldeles, alldeles underbart.



Du vet den där känslan när du träffar någon

en främling

bara en vän du inte än har mött

När denna någon faktiskt ser dig

med öppna ögon

När den pratar med dig

När den dansar bredvid dig

När ni skrattar

och skriker

och ser dumma ut tillsammans

Då är ni inte längre främlingar.

I alla fall inte i mina ögon

Got me a ticket and I won't be long 'cause I can't go on and I gotta get goin'

'Cause I won't and I can't and I don't understand

You became what you hate or you hate what you become

The Hives

If you're in pitch blackness, all you can do is sit tight

until your eyes get used to the dark.

Haruki Murakami

And all that matters branded on your arm

When you grow into your skin

I'll be the hope joining the wall

And all the scraps of world joined at the hand

Are there to hold you in our secret plan

Suddenly I have this feeling

Tasting copper in my mouth

I look to watch the clouds for comfort

The Boy Who Trapped the Sun

Men det kanske inte är så farligt i alla fall.

Att inte vara bäst på allt

Att inte vara super på allt

Jag kanske duger ändå?

Vi får väl se.